Massor med små kottar!!

Ett urtidsdjur

Under juni och juli har vi haft en igelkott som tillbringat dagarna sovande i ett bo av gamla ormbunkar. Om man kikat in bakom de nya ormbunksbladen har man sett hennes lilla koja och genom den runda öppningen i kojan har man kunnat se henne sova lugnt.

Så igår kväll när jag var ute och fixade lite i skymningen hörde jag ett litet prasslande under några blad. Jag trodde att det var katten som skulle försöka skrämma mig som vanligt. Då tittade den minsta lilla igelkott jag någonsin sett fram under ett blad! Liten som en apelsin, massor med taggar och svarta pigga ögon. Otroligt näpen! Plötsligt prasslade det lite här och där och fyra små igelkottar hade tydligen bestäm sig för att ta en kvällspromenad.

Jag satt och beundrade deras sniffande en lång stund. Funderade vad jag skulle bjuda så fint främmande på. Mjölk tål de inte och jag hade ingen fisk eller korv eller god kattmat hemma. Jag mindes att jag just grävt upp en fet daggmask i blomlandet så jag gick och hämtade den. Försiktigt närmade jag mig en av de små kottarna och lade ner daggmasken på marken. Igelkotten tyckte att jag såg tvivelaktig ut så han bestämde sig för att jag skulle skrämmas bort. Han reste sina pyttesmå taggar och gjorde sitt mest skrämmande ljud för att jag skulle förstå att han minsann inte var att leka med. Jag fattade piken även om hans fräsande inte var kraftigare än när en kattunge nyser. Jag backade undan och lådsades att han var riktigt skräckinjagande. Då kikade han fram med ett piggt litet öga under taggarna och fortsatte nöjt sniffa omkring. Daggmasken ignorerade han totalt till dess lättnad.

Katten satt vid det laget i bersån, omgiven av de tre andra småttingarna och försökte likt en nanny hålla koll på dem alla samtidigt. Det var inte lätt för de var snabba och sprang hit och dit. Hon gjorde inga försök att bråka med dem så jag gissar att hon nosat på dem tidigare och förstått att det inte var lönt. Innan igelkotten flyttade in var ormbunkarna hennes kojplats så jag tycker verkligen att hon är vänlig som upplåtit sin favoritplats åt de taggiga typerna. Sedan var det så mörkt så vi sa god natt till de små och gick in.

Idag kom de ut på en eftermiddagstur. Sprang runt i blomlanden och prasslade. Efter en stund kom de tydligen på att de var uppe för tidigt på dagen så då sprang de alla in i kojan och bar ormbunksblad fram och tillbaks tills det blev bekvämt. Så var det åter tyst bland ormbunkarna. Jag smög försiktigt därifrån för att inte väcka dem.

Här rakt fram är ingången till deras bo.