Kom inte hit och inkräkta

Grannens hönor tycker att det är trevligt att socialisera. De har lärt sig att det hör till god ton att man hälsar på hos sina grannar lite då och då. Vår katt däremot, hon har inte alls samma känsla för gott uppförande. Surt bevakar hon hönornas ankomst. Arg för att hon inte får skrämma dem.

"Kom så kollar vi fågelmaten!"

Hon muttrar något om typer som inte visar respekt. Hönorna visar kraftig brist på just det senare och vänder sina fluffiga rumpor mot henne och låter sig väl smaka av fröna.

"Nu går det för långt!"

Då tycker katten att det verkligen får räcka och går med bestämda steg mot den lilla flocken. Tuppen vet när det är dags att samla sina flickor och gå hem.

"Kom flickor! Här är vi visst inte välkomna!"

Windy följer dem hela vägen hem och ser till att de går in genom planket till sin egen gård. Det här är hennes gård. Så DET så.

"Så där ja."

Och det är väl ok, att hon följer oinbjudna gäster till dörren... Men så kom det en ekorre och hälsade på.

"Mmmmm! Gott käk här!"

Och då tycker jag faktiskt att hon överdrev litegrann.

"Ordningen återställd."

Bland hönor och mucklor

Det är något som inte stämmer. När jag vaknar står fontänen på full fart och vattnet är nästan slut. Jag fyller på vatten och ställer ner hastigheten så att det blir ett stilla porl. Så fyller jag på fågelbadet. När jag vänder mig om är fontänstrålen helt hysterisk igen! En meter hög och vattnet börjar ta slut. Vad är det här? Jag får känslan av att någon skruvat upp hastigheten för att skoja med mig. Hörde jag ett svagt fniss? Man kunde nästan tro att det bor Mucklor här, sådana där små figurer som bor hos Pettson och Findus.

Då kommer grannens höna förbi. Är hon inte ovanligt lik Pettsons höna Prillan? Konstigt att jag aldrig lagt märke till det tidigare. Jag tittar runt rosenhäcken för att fråga grannen om han märkt något ovanligt. Men han sitter i hönsgården och tar en kopp kaffe med hönorna och han har inte sett något ovanligt.

Varför hade jag för mig att den här katten hette Harry? Nu ser jag ju att det är Findus!

Det lämnar mig med en enda fråga. Vem är då JAG? Gumman Andersson??

Tur att de varnade mig....

Vi har för mycket gräsmatta. Det är jag rörande överens om. Så jag tänkte att om jag skulle gräva där jag har lagt vattenslangen så kunde jag få plats med lite fler buskar. Katten har sitt favoritgömställe under den där busken så hon hade inget emot fler buskar. Folk skriker så högt när hon hoppar fram ur just den där busken och skräms. Jättekul.....

Sagt och gjort. Leran är som smör nu när det regnat så bra så det gick bra att gräva. Jag planterade en häx-al till vänster och en perukbuske till höger. Häxal är ingen al, den bara ser ut så. Den ska få fantastiska höstfärger är det tänkt. Jag klämde ner en annan liten planta också som jag inte vet vad är, för den har jag hittat på ett barnhem för växter som blivit övergivna.

Sen blev det ju oändligt mycket plats för tulpaner! Jag förträngde tanken på rådjur och grävde ner sisådär 100 tulpaner mellan buskarna.

Efter att ha grävt så där mycket blir man väldigt hungrig. Det är då man ser det... Det är ju TYPISKT!

á la Viktor Rydberg...

Midvinterdagens köld är hård
Istapparna gnistra och glimma

Rosorna sova på enslig gård

Djupt under eftermiddagstimma

Rådjuren vandrar sin tysta ban (kolla in spåren...suck)

Solen lyser blek på fur och gran

Snön lyser vit på taken

Det är knappt så jag kan hålla mig vaken