-Mamma! Vi måste odla grönsaker! sa min 8-åring och tittade på mig med menande blick. -Du vet... morötter, ärter och så´nt som man kan äta!
Jag tittade ut över mina rabatter - bara blommor så långt ögat nådde. Inte en enda grönsak. Men var skulle det få plats? Den enda lediga jordytan som fanns var redan planerad för, ja just det, fler blommor! Medan jag panikartat såg framför mig hur min blommande yta skulle måsta ge vika för rädisor och andra underjordiska varelser fortsatte 8-åringen föreläsa om hur bra det är att odla grönsaker och hur NYTTIGT det är. -Man får i sig en massa vitaminer och så kan man plocka upp dem när man vill och äta dem färska när de är som allra godast osv osv osv... pladdrade hon på med den förnumstiga ton som bara 8-åringar kan använda utan att ens anstränga sig.
-Hmm, sa jag, jag ska försöka fixa det. Som om ordet "försöka" var ett alldeles tyst och ljudlöst ord sade hon nöjt "BRA!" och så var det bestämt. Återstod för mig att försöka lösa platsbristen. Efter att ha grävt upp åtskilliga kubik jord för ett antal nya rabatter redan kände jag inte alls något behov av att gräva upp ett nytt grönsaksland också. Det var då jag kom på den strålande idén! Jag skulle bygga uppåt istället för att gräva mig neråt.
Av en vänlig syster hade jag fått en hel massa marktegel som jag hade sparat till det rätta tillfället. Nu hade tillfället kommit. Den soligaste platsen på hela gården valdes ut, barnens pappa övertygades om att det är bra med mindre gräsmatta att klippa och sedan skred jag till verket. Gräsmattan skulle täckas med tidningar och det behövdes mycket mer tidningar än vad man kunde tro. Grannarna fick bidra med sina pappersinsamlingar och det gjorde de så gärna. (Tack alla grannar!) Sedan byggdes två fyrkanter med en ram runt, av tegel, ovanpå tidningarna. Fyrkanterna fylldes med särdeles bra jord och ramen fylldes med träflis som vi fick genom att köra en stor kvisthög genom kompostkvarnen. Så snyggt så snyggt! En köksträdgård i engelskinspirerad stil!
Bara en massa återvunnet material. Även jorden kan räknas som återvinning då den består av förmultnade växtdelar och kobajs. Jag kände mig så miljövänlig så det nästan började växa skägglav på mig.
Nu skulle här sås grönsaker! Majs, ärter och morötter fick, med hjälp av 8-åringen, komma ner i den finfina jorden. En rad självsådda dillplantor pillades upp ur ett blomland och planterades i en rak rad. Ordning och reda, raka rader och räta vinklar, prydligt och snyggt - och även pappan var nöjd.
Återstår att se om något kommer upp. Det är tveksamt om enbart dill kan tillfredsställa 8-åringens vitaminbehov...
