(Svisch så är humlan på väg till baksidan.)
(Hopp så är humlan nere bland ståndare och pistill.) 
(På elfte försöket fastnade humlan i alla fall nästan mitt i bilden.) Fjärilar däremot, de har inte så bråttom och inte kommer de ihåg vart det var de var på väg heller. Fladdrar lite hit och lite dit. Stannar länge om det är en särskilt god nektar i blomman de landat på. Rullar ut sin långa sugsnabel och provsmakar. Njuter av livet. Lite flamsiga men vackra.
(Amiral på vit temynta.)
(Påfågelöga. Klicka upp den här bilden och se vilket fantastiskt skarpt mönster vingarna har!) Jag tycker att man inte känner riktigt att det är sommar om man inte går barfota. Då förstår man verkligen hur vamt det är. Det är bra för kropp och själ tror jag. Man blir så avslappnad av att känna gräs och solvarma stenar under sina bara fötter.
Nackdelen med att bli så avslappnad när man går barfota är att man samtidigt blir ouppmärksam. Det är särskilt opraktiskt en dag som denna när det surrar överallt. På gräsmattan blommar vitklövern som bina gillar. De jobbar också hårt och effektivt, som humlorna, och gillar inte alls att man avslappnat stiger på dem...
Jag kände hur det stack till under foten och det blev snabbt värre. Jag tittade under foten och där satt en gadd. Kvidande ramlade jag ner på gräset och pillade jag bort gadden med min sekatör som jag lämpligt nog höll i handen. Jag tittade åt sidan och bredvid mig låg det stackars biet med sin bakdel trasig. (Resten av den satt nu på min sekatör...) Vi låg där och ojade oss bredvid varandra men kom överens om att det var mycket mer synd om henne än om mig. Jag hade i alla fall alla kroppsdelar intakta även om det pulserade i ena foten. Min sekatör fick avsluta hennes lidande och sedan haltade jag in efter en isbit. När isen smält mot min fotsula hade smärtan försvunnit och jag kunde gå ut igen till Kontrollant Katt och de andra sommarsurrarna. Nu med sandaler på fötterna.
Kontrollant Katt tittade menande på mig och sade att HON minsann visste att man inte skulle jaga eller på annat sätt bråka med sådana som surrar. Jag påpekade att det fanns en ORSAK till hon visste det och påminde henne om den gången jag fick pilla bort en gadd av ett bi från hennes underläpp. Hon kunde tyvärr inte kommentera det just då, sa hon, för hon var upptagen med något mycket viktigare. Detta "viktiga" var att smyga på en citronfjäril. Ut och in bland stäppsalvian smög hon för inte ens fjärilar sitter stilla så väldigt länge som vissa smyger.
Mitt i allt fick hon en citronfjäril på ett hopp! Stopp! ropade jag. Man ska inte vara dum med fjärilar! Innan jag hann fram hade hon svalt citronfjärilen i två tuggor. Hon vände sig mot mig med halvslutna ögon och ett fånigt leende på läpparna. Mmm! Snacks! sa hon och hela hakan var gul av fjärilens "flygsstoft".
(Levande Citronfjäril på höstflox.)Jag hörde ett litet surr från min ena axel och i luften bredvid mig stod en Blomfluga stilla och kollade in min bikini. Den klara turkosa färgen påminde tydligen om någon god blomma. Blomflugan satte sig på min höft och fällde ut sin korta sugsnabel och smakade försiktigt på bikinin. Tur att det inte var en geting för då hade jag blivit lätt nervös. När hon hade försäkrat sig om att den inte var något att ha lyfte hon, stod stilla i luften och tittade en stund till innan hon flög vidare.
(Blomfluga)
Här på bilden ovan sitter en annan Blomfluga på en vit, småblommig klematis. Den var inte alls svår att fotografera. Jag hann ta flera bilder innan jag började undra varför den aldrig flög iväg.
När jag tittade närmare såg jag orsaken. Klicka upp nästa bild till stor storlek...
Blomflugan sitter fast i en spindelkram! Den vita Blomkrabbspindeln spinner inget nät utan bor i vita blommor och när en intet ont anande pollinerare, som tex en blomfluga, kommer och sätter sig där kastar sig blomkrabbspindeln sig över den och biter ihjäl den.
Bin, humlor och blomflugor åt nektar, Kontrollant Katt åt citronfjärilar, blomkrabbspindeln åt en blomfluga. Jag gick in och gjorde lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar