Det blir sällan som man tänkt sig

Det försiggår väldigt mycket tankearbete runt min trädgård. Hela vintern tänker jag på vad jag ska göra där när det blir vår och på hur fint det kommer att bli när det blir som jag har tänkt mig. Av någon outgrundlig anledning händer det saker på vägen som jag inte rår på, som gör att det blir helt annorlunda än vad jag hade tänkt.

Tex så planterade jag Allium i en mix med lila och vita bollar som ska blomma tillsammans. Åtminstoner gör de det på bilden på förpackningen. Så jag tänkte att de skulle kunna göra det hos mig också. Men det hade inte de tänkt. De lila har blommat i flera veckor nu, så ståtliga står de där och svajar med sina lila bollar.

De vita däremot... De är lite mer morgontrötta och har nyss masat sig upp ur jorden. 30cm har de släpat sig upp, gäspande. Där står de nu med nattmösorna på och har inte ens öppnat ögonen. De lila börjar gå i frö men det bekommer inte de vita. Troligen har de inte ens märkt det där under sina nattmössor.

Zzzzzzzzzz

Sen var det det här med rosorna. Förra året hade bladlössen ett visst försprång men i år tänkte jag att jag skulle vara beredd när de dök upp så att de inte skulle få chansen att invadera knopparna. För att inte tala om alla larver som ger sig på rosenknoppar! Dem skulle jag inte låta göra någon skada alls utan jag skulle vakta och bevaka varje dag.

Så blev det plötsligt en massa program på kvällarna under två veckors tid. Jag hann inte patrullera och vakta. Gissa vilka som tog tillfället i akt!

Klicka på bilden och se deras beslutsamma miner....

Ibland när det inte blir som man har tänkt blir det faktiskt bättre istället! Händer inte ofta men det händer. Som t ex det här med grusgången och lupinerna.

Jag hade tänkt att det skulle vara bara en grusgång. Lupinstjälken med alla sina frökapslar skulle komma till komposten. Tänkte jag alltså. Lupinfröna hade en helt annan tanke så på vägen till komposten hoppade de ur sina kapslar och borrade sig ner under gruset utan att jag märkte det. Jag måste säga att den här gången blev det mycket bättre än om jag hade tänkt ut det själv.

Penséerna som redan växte i grusgången såg inte alls ut att uppskatta att en jättelupin böjde sig ner och hälsade på dem.

-Hejsan flickor! -Iiiiiiiiiiiiih!!

En helt vanlig morgon

Hos oss händer det inget särskilt på mornarna. Vi stiger upp och far iväg till skola, dagis och jobb. I den ordningen. Kort sagt.

Ja det är ju det där med kläderna då förstås...

En av gossarna vill ha shorts på sig till dagis. Året om.

Och sina "coola" neongröna-och svartrandiga fingervantar. Året om.

Helst en grön tröja. Möjligen någon annan färg men då ska det vara en cool bild på. Tex ett läskigt monster.

Den andra gossen är så morgontrött så honom klär jag på, medvetslös, i sängen. Sedan tar han på sig skorna på fel fot, varje dag, och mössan baksomfram, varje dag, glömmer väskan och sin frukt (men konstigt nog aldrig sina Pokemón-kort), varje dag och vimsar iväg till bilen medan han frågar: Kan du hämta mig klockan elva? , varje dag. (Svaret är "nej lilla du, det kan jag inte" varje dag.)

Dottern stiger muttrande upp efter X antal tillsägelser, går till badrummet och sätter sig på golvet och somnar. Säger till henne igen och hon förflyttar sig till toalettstolen - och somnar där. Säger till henne igen och efter ytterligare en vääääldigt lång stund kommer hon ner och är påklädd så när som på strumpor. -Var är dina strumpor? undrar jag. -Va? svarar hon, ja oj då, jag glömde visst dem. Ytterligare en låååång stunds väntan och alltmer stirrig blick på klockan. Då kommer hon ner igen. MED strumpor. Men tårna sticker ut. -Men snälla du varför har du tagit på sig ett par håliga strumpor?? undrar jag LÄTT irriterat. -Jag hittade inga andra och förresten är det ingen som ser det. (Jag tänker med fasa på vad lärarna ska tro om hon kommer med 7 tår utstickande mitt i vintern och springer upp och letar upp ett par hela strumpor.)

Under tiden har jag packat ner lillabrors glasögon, allas frukt (som såklart visar sig vara helt fel frukt mot vad herrskapet önskar för dagen och alla byter frukt) och diverse andra tillbehör som behövs just för den dagen. Klockan är då ett par minuter över sju och vi borde ha varit iväg kl 7 för att jag ska hinna i tid till jobbet.

Slirar in på parkeringen på lågstadiet, hej hej puss puss ha det så bra (Mamma kan du hämta mig klockan elva?) och så vidare till dagis.

Slirar in på parkeringen där och sedan måste allt göras i rätt ordning, inte stressas, glasögonen på, hoppas att någon av bästa kompisarna är där eller åtminstone favoritfröken. Möter en annan morgontidig förälder med förvånat höjda ögonbryn. Jag låtsas att det är helt normalt med shorts i januari.

Puss puss, kraaaaaam, okej hoppa från trappsteget till min famn EN gång då, sedan måste mamma gå, nej bara EN gång sa mam.. HOPP!.. okej tur att jag hann fånga dig och nu säger vi hej då!

-Mammaaaa, veeeet duuu? (Gaaaah, hur ska jag komma i tid till jobbet???) - Nej vad då?

-Veeet du... aaatt... hmmm... en gång träffade vi en drake i skogen när vi var ute på dagis! -Jaså! Gjorde ni? Det måste du berätta mer om när vi ses efter dagis! Hej då nu så ses vi sen! Då har han redan sprungit in och glömmer att säga hej då.

Jag hastar iväg igen. Kör 5mil, en lugn stund när jag kan lyssna på RIX morronzoo, en skön resa. Slirar in på parkeringen och stämplar in på jobbet med andan i halsen och lätt svettig kl 07:59:59. I tid idag igen! Fantastiskt!

Hönor har shorts på sig hela vintern och INGEN höjer ögonbrynen för det.

Infödingar och turister

Är på tillfälligt besök i Fädernelandet. Eller Fäderneön kanske. Får plötsligt finna mig i att vara turist. Infödingarnas seder och bruk ter sig emellanåt helt främmande för mig. Snön ligger djup. (Bara det! Hemma hos mig är det ju fortfarande sommar...)
Jag hade glömt hur det är att gå på utedass i minusgrader och snöstorm. Upptäcker att jag gnäller varenda gång jag ska besöka hemlighuset. Vad har det tagit åt mig? Jag har blivit turist!

Den lilla dörren längst ut till höger är det.

Här bygger man snögubbar med hjälp av 4-hjuling med släp.

Hästarna galopperar inte hit och dit, dit de ska utan de åker båt.

Dessutom verkar trafikreglerna inte heller vara desamma som jag minns dem. Inte cyklade vi såhär när vi var små?

Total förnekelse

Jag gillar inte höst. Jag vill inte att det ska vara höst. Det kanske inte är höst egentligen. Om man tänker efter kanske det är sommar än...
Jag går ut för att kontrollera saken. Hittar inga som helst bevis för att det skulle vara höst. (Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format)



Rosen Louise Odier har knopp fortfarande. Då måste det vara sommar.





Den namnlösa, röda rosen blommar. Det måste vara sommar.

När jag går till de tegelklädda grönsakslanden ser jag något som sticker upp ur träfliset jag lagt runtom. Hmmm...



Det måste vara värmen som fått nedbrytningssvampar att ta itu med träfliset. För det ÄR sommar.
Jag går vidare på min lilla inspektionsrunda. Min sommarrunda. Det är inte höst, för på hösten tappar träden sina löv. Nu är det bara något enstaka löv på marken. Knappt några alls faktiskt.


De få som ändå ligger där måste ha ramlat pga torkan. Sommartorkan.
Samma sak är det med ormbunkarna, de lider svårt av torkan. De ser inte riktigt pigga ut. Grannens lilla katt Harry däremot, han är jättepigg!



Krukorna på trappan är i alla fall fortfarande prunkande. Första bilden är tagen tidigare i sommar och den andra nu på sensommaren. Ja för det är nog lite dragning åt sensommar nu, det måste ni hålla med om.





Även där misstänker jag torkan. De hämtar sig nog snart, det har regnat väldigt mycket de senaste dagarna. Sommarregn alltså.

Vinbärsdrömmar

Hos oss fanns inga bärbuskar när vi flyttade till den här trädgården. Massor med olika fruktträd men inga bärbuskar. Det skulle dock inte dröja förrän grannens björnbär började ta sig allt större friheter. Först kom de smygande längs häcken. När de tagit sig in och täckt ungefär en meter av häcken kom våra nyblivna grannar och frågade bekymrat om vi ville att de skulle tala allvar med sina björnbär och se till att de höll sig på deras gård. Men vi ville smaka på bären så de fick gärna vara hos oss. "Vi har sådan brist på bärbuskar!" sa vi. Nu har vi ungefär 5 meter björnbär plus att de sticker upp sina gladgröna men taggiga rankor i gräsmattan. Men de ger massor med goda svartlila bär så vi håller dem bara på plats med gräsklipparen och är nöjda.

Strax efter att björnbären gjorde entré så fick vi en hallonplanta av några goda vänner. Den fick en egen plats och vi väntade ivrigt på hallon. Första året blir det inga bär för de ger bär på två-årsskotten. Andra året, då minsann! Då fick vi tre hallon. Ett att koka sylt på, ett att koka saft på och ett att äta naturellt. I år fick vi många hallon och nu har den lilla busken skickat upp två små rotskott så kanske, kanske att vi har tre hallonbuskar så småningom!

Men det kändes ändå som om något fattades. En riktig trädgård borde ha vinbärsbuskar! Sagt och gjort; jag köpte ett trepack vinbär på postorder. En svart, en röd och en vit buske. De kom på våren som tre små klena pinnar med rötterna bara. Ingen jord och inga löv. Jag grävde ner dem i finfin jord och så var det bara att vänta igen då. Första året gav faktiskt den svarta några bär helt oväntat!



Den röda och den vita busken nöjde sig med att vara gröna och växa fint. Jag satte lite månskensgul krasse under dem för att pigga upp lite.

Men i år! Då blommade både den röda och den vita. Ja den svarta också för den delen, men det var inte riktigt lika upphetsande. Även om jag natuuurligtvis var väldigt glad att den också blommade, jag är inte orättvis på det sättet.

De svarta bären hann jag aldrig smaka på för nästan-4-åringen och hans lika illmariga kompis plockade alla de svarta bären innan de hann mogna. Omogna bär är inte lika goda som mogna. Inte goda alls faktiskt, för att inte säga rätt oätliga. Det upptäckte även de två marodörerna varpå jag hittade alla mina svarta vinbärskart påsugna och utspottade på marken.

Nåväl, jag hoppades att de lärt sig en läxa och hade ändå de röda och vita att se fram emot. De röda började rodna och de vita... de började OCKSÅ rodna! De kanske gör så innan de blir vita tänkte jag. Men det var som när min systers hönor fick alltmer manligare stjärtfjädrar och till slut gol hur bra som helst - till sist inser man att man blivit lurad. Jag hade fått två röda buskar och ingen vit.
Jag ringde postorderbolaget och berättade att den vita också visat sig vara röd. Inga problem, de skulle utan knussel skicka en ny. "Oj då, hmm..." sade telefonisten när hon skulle knappa in "en vinbärsbuske- VIT" i datorn. "Vi har dem bara i trepack! Jag skickar dig TRE nya vita."

Ja det är ju bara att tacka och ta emot. Gräva en ny plats för tre buskar mittemot de andra tre. Men så ojämnt det blir med tre vita, två röda men bara EN svart! Jag möblerade om så att två vita fick stå med en röd emellan sig. På andra sidan skulle det behöva vara en röd mellan två svarta. Då blir det en vit för mycket och en svart för lite... Alltså behövde jag ha en svart till! Jag är inte den som tackar nej till en orsak att fara till plantskolan! Jag kastade mig dit och fick tag i det sista exemplaret de hade av svarta vinbär! Jättefint skick var det i dessutom. Ibland har man tur. Det extra vita kan jag alltid ge bort eller nåt. Så från att inte ha varit några bärbuskar alls har det onekligen tagit sig! Sju vinbär, tre hallon och oräkneliga björnbärsbuskar! Längtar nu bara efter de vita vinbären...

Oredig trädgård

Att det blir oredigt hemma utan att jag har stökat till, det är jag van vid. Jag städar, vänder ryggen till och VIPS är det några som har dragit ner allt igen. Det är så det brukar gå till hemma hos oss. För så fort det är städat ser det så trevligt och inbjudande ut så man får lust att:

1- göra en koja av madrasser och filtar

2- bygga med lego

3- hoppa på madrasskojan ifrån ett bord (där det byggs med lego) och kanske också

4- råka sparka ner lite lego på madrassen och DÅ kommer legogubbarna OCKSÅ PÅ att de vill hoppa från bordet ner på madrasskojan. (Den vid det här laget "före detta" madrasskojan menar jag.)

5- kasta lego på sin lillebror (som naturligtvis får biten på ögonbrynet och måste plåstras om med Batman-plåster)

6- gömma sig under madrasskojan (den före detta) när man ska få skäll för att man kastade lego på sin lillebror och

7- hoppa ner från bordet till madrassen under vilken ens storebror ligger och gömmer sig så även han måste plåstras om med Batmanplåster.

Efter det här är det ännu stökigare än förut och dessutom blod på madrassöverdraget.

MEN när jag och de tre marodörerna åker bort händer det inget i hemmet. Är det städat och fint när vi åker så är det städat och fint när vi kommer hem. Men i trädgården är förhållandena omvända. DET är inte alls som jag är van vid!

Titta på bilden nedan. Se sådan ordning det råder där. Klicka gärna på bilden och riktigt närstudera hur ordningsamt det är. (Då kommer du också att lägga märke till en av de tre marodörernas bandyklubba som sticker in i bilden. Inte ens i trädgården kan de låta bli att stöka till...) Allt växer i fina små sammanhållna kuddar under mitt stolta överinseende.

Men så åker vi bort och på något sätt trodde jag att det skulle vara som inne, att det skulle vara likadant när jag kom tillbaks. Kanske möjligen lite större bara. Att det skulle växa snyggt och i lagom takt. Vackert och behärskat även utan mitt överinseende. Men där bedrog jag mig! Klicka på den här bilden för att beskåda oredan! (Den ser inte alls så farlig ut i det här lilla formatet.)

Dillen är flera meter hög och dessutom lutande som ett skepp i storm. (Det syns ännu bättre på den allra översta bilden, även utan att man klickar upp den...) Smultronen skymmer hela gången, kryddorna väller hit och dit och spretar med sina överblommade fröställningar åt alla håll och den gråaktiga malörten har 7-dubblat sin längd så fort jag vände ryggen till. Hur gick det här till?? De prydliga raderna med grönsaker som stod i sina tegellådor har blivit majsstänglar som ser ut som en djungel, bredvid förvuxna ärter och rufsig morotsblast. HUR gick detta till??
Någon har stökat till! Kan grannarna ha varit här och tjyvgödslat medan vi var på semester? Mycket tveksamt. Skulle i så fall vara deras hönor som gödslat men i så fall borde grannars egen gård vara enormt förvuxen, så det verkar inte heller troligt.

Det är bara att vara hämta sekatören, växtstöd och snöre och se glad ut! Hittills har ingen av växterna behövt Batmanplåster i alla fall. Alltid något!

Fjärilsfladder och sommarsurr

Idag var det en riktig sommardag med stekande sol och bara en svag, varm vind. Det hör sannerligen inte till vanligheterna numera. Kontrollant Katt och jag har varit ute hela dagen och fixat. Vi var långt ifrån de enda som var ute i vår trädgård och fixade. Det surrade och fladdrade precis överallt. Massor med olika sorters humlor, bin blomflugor och fjärilar flög mer eller mindre målmedvetet runt från blomma till blomma. Vissa tar sitt jobb på mer allvar än andra. Humlor tex, de är väldigt seriösa och noggranna. Varje liten blomma på en stor stängel vittjas på nektar, i tur och ordning. Snabbt går det också! Det är väldigt svårt att hinna med att fotografera.

(Svisch så är humlan på väg till baksidan.)




(Hopp så är humlan nere bland ståndare och pistill.)

(På elfte försöket fastnade humlan i alla fall nästan mitt i bilden.)

Fjärilar däremot, de har inte så bråttom och inte kommer de ihåg vart det var de var på väg heller. Fladdrar lite hit och lite dit. Stannar länge om det är en särskilt god nektar i blomman de landat på. Rullar ut sin långa sugsnabel och provsmakar. Njuter av livet. Lite flamsiga men vackra.

(Amiral på vit temynta.)

(Påfågelöga. Klicka upp den här bilden och se vilket fantastiskt skarpt mönster vingarna har!)

Jag tycker att man inte känner riktigt att det är sommar om man inte går barfota. Då förstår man verkligen hur vamt det är. Det är bra för kropp och själ tror jag. Man blir så avslappnad av att känna gräs och solvarma stenar under sina bara fötter.

Nackdelen med att bli så avslappnad när man går barfota är att man samtidigt blir ouppmärksam. Det är särskilt opraktiskt en dag som denna när det surrar överallt. På gräsmattan blommar vitklövern som bina gillar. De jobbar också hårt och effektivt, som humlorna, och gillar inte alls att man avslappnat stiger på dem...

Jag kände hur det stack till under foten och det blev snabbt värre. Jag tittade under foten och där satt en gadd. Kvidande ramlade jag ner på gräset och pillade jag bort gadden med min sekatör som jag lämpligt nog höll i handen. Jag tittade åt sidan och bredvid mig låg det stackars biet med sin bakdel trasig. (Resten av den satt nu på min sekatör...) Vi låg där och ojade oss bredvid varandra men kom överens om att det var mycket mer synd om henne än om mig. Jag hade i alla fall alla kroppsdelar intakta även om det pulserade i ena foten. Min sekatör fick avsluta hennes lidande och sedan haltade jag in efter en isbit. När isen smält mot min fotsula hade smärtan försvunnit och jag kunde gå ut igen till Kontrollant Katt och de andra sommarsurrarna. Nu med sandaler på fötterna.

Kontrollant Katt tittade menande på mig och sade att HON minsann visste att man inte skulle jaga eller på annat sätt bråka med sådana som surrar. Jag påpekade att det fanns en ORSAK till hon visste det och påminde henne om den gången jag fick pilla bort en gadd av ett bi från hennes underläpp. Hon kunde tyvärr inte kommentera det just då, sa hon, för hon var upptagen med något mycket viktigare. Detta "viktiga" var att smyga på en citronfjäril. Ut och in bland stäppsalvian smög hon för inte ens fjärilar sitter stilla så väldigt länge som vissa smyger.

Mitt i allt fick hon en citronfjäril på ett hopp! Stopp! ropade jag. Man ska inte vara dum med fjärilar! Innan jag hann fram hade hon svalt citronfjärilen i två tuggor. Hon vände sig mot mig med halvslutna ögon och ett fånigt leende på läpparna. Mmm! Snacks! sa hon och hela hakan var gul av fjärilens "flygsstoft".

(Levande Citronfjäril på höstflox.)

Jag hörde ett litet surr från min ena axel och i luften bredvid mig stod en Blomfluga stilla och kollade in min bikini. Den klara turkosa färgen påminde tydligen om någon god blomma. Blomflugan satte sig på min höft och fällde ut sin korta sugsnabel och smakade försiktigt på bikinin. Tur att det inte var en geting för då hade jag blivit lätt nervös. När hon hade försäkrat sig om att den inte var något att ha lyfte hon, stod stilla i luften och tittade en stund till innan hon flög vidare.

(Blomfluga)

Här på bilden ovan sitter en annan Blomfluga på en vit, småblommig klematis. Den var inte alls svår att fotografera. Jag hann ta flera bilder innan jag började undra varför den aldrig flög iväg.

När jag tittade närmare såg jag orsaken. Klicka upp nästa bild till stor storlek...

Blomflugan sitter fast i en spindelkram! Den vita Blomkrabbspindeln spinner inget nät utan bor i vita blommor och när en intet ont anande pollinerare, som tex en blomfluga, kommer och sätter sig där kastar sig blomkrabbspindeln sig över den och biter ihjäl den.

Bin, humlor och blomflugor åt nektar, Kontrollant Katt åt citronfjärilar, blomkrabbspindeln åt en blomfluga. Jag gick in och gjorde lunch.