Kom inte hit och inkräkta

Grannens hönor tycker att det är trevligt att socialisera. De har lärt sig att det hör till god ton att man hälsar på hos sina grannar lite då och då. Vår katt däremot, hon har inte alls samma känsla för gott uppförande. Surt bevakar hon hönornas ankomst. Arg för att hon inte får skrämma dem.

"Kom så kollar vi fågelmaten!"

Hon muttrar något om typer som inte visar respekt. Hönorna visar kraftig brist på just det senare och vänder sina fluffiga rumpor mot henne och låter sig väl smaka av fröna.

"Nu går det för långt!"

Då tycker katten att det verkligen får räcka och går med bestämda steg mot den lilla flocken. Tuppen vet när det är dags att samla sina flickor och gå hem.

"Kom flickor! Här är vi visst inte välkomna!"

Windy följer dem hela vägen hem och ser till att de går in genom planket till sin egen gård. Det här är hennes gård. Så DET så.

"Så där ja."

Och det är väl ok, att hon följer oinbjudna gäster till dörren... Men så kom det en ekorre och hälsade på.

"Mmmmm! Gott käk här!"

Och då tycker jag faktiskt att hon överdrev litegrann.

"Ordningen återställd."