Alla är hungriga

En morgon när man vaknar vet man plötsligt att det har varit frost under natten. Första frostnatten betyder ofelbart sidensvansar. Som en flock gamar sitter de där och väntar på att solen ska stiga tillräckligt högt för att lysa på de kvarvarande äpplena i äppelträdet. När solens första strålar når de röda äpplena börjar kalaset. Tyvärr har sidensvansar rätt dåligt ölsinne och gamla äpplen brukar ha jäst till alkoholnivåer över sidensvansars fyllegräns. Sedan flyger de hit och dit i vingliga banor som tyvärr ofta slutar i våra fönster. En vinter plockade vi döda sidensvansar nedanför fönstrena i parti och minut. I år har det gått bra som tur är.



10 -åringen har gjort en fågelmatare i slöjden så att de lite mindre fåglarna också ska bli mätta. Talgoxarna blev glada.

I stora fågelrstaurangen festade Nötväckorna tillsammans med blåmesar. Bilden är suddig men de sitter ju inte still de där små! På marken under satt ett gäng grönfinkar men de är så kamoflagefärgade så de fastnar inte på bild när det är barmark. Alla är hungriga när det är frost.

Vissa är hungriga oavsett väder.

Sura för att det ska fjäskas för småfåglar. Inne är det samma gamla torrfoder, frost eller inte frost.