Det blir sällan som man tänkt sig

Det försiggår väldigt mycket tankearbete runt min trädgård. Hela vintern tänker jag på vad jag ska göra där när det blir vår och på hur fint det kommer att bli när det blir som jag har tänkt mig. Av någon outgrundlig anledning händer det saker på vägen som jag inte rår på, som gör att det blir helt annorlunda än vad jag hade tänkt.

Tex så planterade jag Allium i en mix med lila och vita bollar som ska blomma tillsammans. Åtminstoner gör de det på bilden på förpackningen. Så jag tänkte att de skulle kunna göra det hos mig också. Men det hade inte de tänkt. De lila har blommat i flera veckor nu, så ståtliga står de där och svajar med sina lila bollar.

De vita däremot... De är lite mer morgontrötta och har nyss masat sig upp ur jorden. 30cm har de släpat sig upp, gäspande. Där står de nu med nattmösorna på och har inte ens öppnat ögonen. De lila börjar gå i frö men det bekommer inte de vita. Troligen har de inte ens märkt det där under sina nattmössor.

Zzzzzzzzzz

Sen var det det här med rosorna. Förra året hade bladlössen ett visst försprång men i år tänkte jag att jag skulle vara beredd när de dök upp så att de inte skulle få chansen att invadera knopparna. För att inte tala om alla larver som ger sig på rosenknoppar! Dem skulle jag inte låta göra någon skada alls utan jag skulle vakta och bevaka varje dag.

Så blev det plötsligt en massa program på kvällarna under två veckors tid. Jag hann inte patrullera och vakta. Gissa vilka som tog tillfället i akt!

Klicka på bilden och se deras beslutsamma miner....

Ibland när det inte blir som man har tänkt blir det faktiskt bättre istället! Händer inte ofta men det händer. Som t ex det här med grusgången och lupinerna.

Jag hade tänkt att det skulle vara bara en grusgång. Lupinstjälken med alla sina frökapslar skulle komma till komposten. Tänkte jag alltså. Lupinfröna hade en helt annan tanke så på vägen till komposten hoppade de ur sina kapslar och borrade sig ner under gruset utan att jag märkte det. Jag måste säga att den här gången blev det mycket bättre än om jag hade tänkt ut det själv.

Penséerna som redan växte i grusgången såg inte alls ut att uppskatta att en jättelupin böjde sig ner och hälsade på dem.

-Hejsan flickor! -Iiiiiiiiiiiiih!!