Hos oss händer det inget särskilt på mornarna. Vi stiger upp och far iväg till skola, dagis och jobb. I den ordningen. Kort sagt.
Ja det är ju det där med kläderna då förstås...
En av gossarna vill ha shorts på sig till dagis. Året om.
Och sina "coola" neongröna-och svartrandiga fingervantar. Året om.
Helst en grön tröja. Möjligen någon annan färg men då ska det vara en cool bild på. Tex ett läskigt monster.
Den andra gossen är så morgontrött så honom klär jag på, medvetslös, i sängen. Sedan tar han på sig skorna på fel fot, varje dag, och mössan baksomfram, varje dag, glömmer väskan och sin frukt (men konstigt nog aldrig sina Pokemón-kort), varje dag och vimsar iväg till bilen medan han frågar: Kan du hämta mig klockan elva? , varje dag. (Svaret är "nej lilla du, det kan jag inte" varje dag.)
Dottern stiger muttrande upp efter X antal tillsägelser, går till badrummet och sätter sig på golvet och somnar. Säger till henne igen och hon förflyttar sig till toalettstolen - och somnar där. Säger till henne igen och efter ytterligare en vääääldigt lång stund kommer hon ner och är påklädd så när som på strumpor. -Var är dina strumpor? undrar jag. -Va? svarar hon, ja oj då, jag glömde visst dem. Ytterligare en låååång stunds väntan och alltmer stirrig blick på klockan. Då kommer hon ner igen. MED strumpor. Men tårna sticker ut. -Men snälla du varför har du tagit på sig ett par håliga strumpor?? undrar jag LÄTT irriterat. -Jag hittade inga andra och förresten är det ingen som ser det. (Jag tänker med fasa på vad lärarna ska tro om hon kommer med 7 tår utstickande mitt i vintern och springer upp och letar upp ett par hela strumpor.)
Under tiden har jag packat ner lillabrors glasögon, allas frukt (som såklart visar sig vara helt fel frukt mot vad herrskapet önskar för dagen och alla byter frukt) och diverse andra tillbehör som behövs just för den dagen. Klockan är då ett par minuter över sju och vi borde ha varit iväg kl 7 för att jag ska hinna i tid till jobbet.
Slirar in på parkeringen på lågstadiet, hej hej puss puss ha det så bra (Mamma kan du hämta mig klockan elva?) och så vidare till dagis.
Slirar in på parkeringen där och sedan måste allt göras i rätt ordning, inte stressas, glasögonen på, hoppas att någon av bästa kompisarna är där eller åtminstone favoritfröken. Möter en annan morgontidig förälder med förvånat höjda ögonbryn. Jag låtsas att det är helt normalt med shorts i januari.
Puss puss, kraaaaaam, okej hoppa från trappsteget till min famn EN gång då, sedan måste mamma gå, nej bara EN gång sa mam.. HOPP!.. okej tur att jag hann fånga dig och nu säger vi hej då!
-Mammaaaa, veeeet duuu? (Gaaaah, hur ska jag komma i tid till jobbet???) - Nej vad då?
-Veeet du... aaatt... hmmm... en gång träffade vi en drake i skogen när vi var ute på dagis! -Jaså! Gjorde ni? Det måste du berätta mer om när vi ses efter dagis! Hej då nu så ses vi sen! Då har han redan sprungit in och glömmer att säga hej då.
Jag hastar iväg igen. Kör 5mil, en lugn stund när jag kan lyssna på RIX morronzoo, en skön resa. Slirar in på parkeringen och stämplar in på jobbet med andan i halsen och lätt svettig kl 07:59:59. I tid idag igen! Fantastiskt!
Hönor har shorts på sig hela vintern och INGEN höjer ögonbrynen för det.
